zitin

Men spexigt värre, tack älskade suss för att du berikar mitt liv med att lära ut hur man
lägger in bilder i ett inlägg, jag är som tur helt iqbefriad!

Here we go.


1. Jag råkade höra av skvaller (ja, jag är så tjejig att jag gillar skvaller, helst skvaller som får mig att må bra)
att en barndomsvän förstorat brösten till en ganska stor storlek, men vill inte erkänna för någon att över en
natt har bröstet växt 2 storlekar om inte mer, utan blir mer förbannad på människor som påpekar för nej, hon
har inte gjort något med brösten.
Okej, min första tanke var "oh herregud, hur kan någon betala så mycket pengar för ett par sillituttar" jag dömde
ut henne, ganska rejält, MEN fick sedan oerhörd ångest över att jag dömer ut folk när jag ändrar min kropp också,
kanske inte genom kirurgisk ingrepp, men jag förskönar min kropp med tatueringar, jag har börjat få ihop en rad
med tatueringar på ett år & har betalat ganska mycket än så länge. Så egentligen, är det någon skillnad på att
försköna sin kropp genom ingrepp som att sitta under en nål i flera timmar?
Man vill ju uppnå samma resultat, man vill känna sig vackrare, bättre självförtroende. Sen att man kan överarbeta
kroppen på båda sätt så det ser fjantigt ut, det är en annan sak, så länge man håller det på en jämn nivå som helt
enkelt förskönar kroppen.
Fast sen kom jag på att jag dömde ut henne rejält av den anledningen att hon inte kan medge att hon har förstorat
tuttarna, det är ju samma sak som att jag skulle säga "Nej, mina tatueringar är inte riktiga, jag föddes med dem, all natural you know", (fast mest av den anledning att jag tycker det är töntigt att förstora bröst när man redan har ett par
relativt stora, jag är dålig, I know)
Ehhh..

2. Jag är uppvuxen i en håla där översittarklassen råder, en bekant åt mig tipsade om att jag skulle söka vik. jobb hos
hemtjänsten, få in lite extra timmar, eftersom hon hade gått dit och blivit inskolad på direkten, hon är precis lika gammal
som jag, har ingen utbildning, erfarenhet what so ever.
Så jag gick dit, men ve och fasa över mig själv, tror ni att jag fick ställa upp mig som vikarie och bli inskolad, Neeej
även fast det går minst 10 st utan utbilding, erfarenhet what so ever som har blivit inskolad och nu får springa då det
behövs folk, ingen förklaring hade hon heller, utan tyckte jag skulle söka någon annanstans.
Min första tanke var A) Mina föräldrar har inte nog hög status i samhället B) Jag är både piercad och tatuerad, nästan
ingen i samhället på 3000 pers ser ut så, jag både knarkar och super samt äter småbarn till middag, säkert.
Den kvällen slutade med att jag tröståt saffransmuffins och drack glögg till jag mådde illa medans jag sjöng falskt till Ingrid Michaelsson och grät.
Thanks god för att jag flyttar vidare till våren.

3. Helt enkelt, det går inte att prata med folk längre, hela världen kretsar kring bilddagboken, facebook och blogg.se
- Vad har du gjort idag?
Åh jag har gjort mycket, kolla in min dag i bilder på bilddagboken och sen kan du läsa på min blogg.
AAH! jag blir galen
Det hemska är att jag blir en själv, allt var så mycket bättre förut, med vanligt papper och penna, mynttelefoner
och när allt nytt var spännande.



Heipa!

Då var det så, även jag har en blogg, jag som "Nej, jag kommer aldrig skaffa en blogg, vad ska man en sådan till?"
men efter några bittra händelser så insåg jag att det skulle vara en bra sak, att ventilera sig på le internet.
Vem kommer egentligen att bry sig?